Ja, det är en lurig säsong Enköpings SK har gått in i. Efter att tidigare ha haft serieseger som enda mål under flera säsonger är det i år ett faktum att man kanske inte ska vinna vissa matcher.

Någon som tränare Martin Andersson poängterat både utåt och inför gruppen. Hur man hanterat det?

Exakt som man kan förvänta sig: helt okej, men inte perfekt.

Att Enköping ligger tia i serien är väl inte direkt förvånande. Det är också i linje med vad man kan förvänta sig av en nykomling, trots allt.

Det som är mer förvånande är sättet på vilket man hamnat där. För faktum är att det kunde – och kanske borde – ha varit bra mycket bättre.

De fyra sista omgångarna måste man se som underkända sett till resultat. Fyra matcher, noll mål och noll poäng. Hur spelet sedan varit och hur orättvisa motståndarna mål varit hör inte riktigt dit.

Krasst sett: helt enkelt inte godkänt.

På något sätt förväntar man sig trots allt lite mer efter att man i mångt och mycket krossat det mesta förra säsongen. Och det finns matcher under våren som Enköping borde ha vunnit sett till hur det såg ut.

Täby borta behöver vi inte prata om.

Problemet har varit – och kommer kanske fortsätta vara – en ganska tunn trupp. De elva som ställer upp sig för start håller en klass klart värdig division 2.

Men vad händer när man måste förändra en matchbild? Om man hamnar i underläge? Då finns det inte mycket för Herr Andersson att göra.

Trots allt har ESK gjort en klart godkänd vår som nykomlingar och jag tror att hösten kommer kunna vara ännu bättre. Man är varma i kläderna nu och vet vad som krävs.

Mest intressant? Att se utvecklingen hos unge Leonard Levenhagen och om den unge skyttekungen i andralaget, Ludvig Källman, kan få chansen om målen fortsätter lysa med sin frånvaro i A-truppen.