I partiledare och statsminister Stefan Löfvens planerade frånvaro fick i stället regeringen ta plats på Socialdemokraternas blåsiga dag i Almedalen. Medan andra partier ägnar sina dagar åt att lägga fram förslag som kanske kan bli verklighet, presenterade S-regeringen på en pressträff något som faktiskt inrättas omedelbart.

Problemet som finansminister Magdalena Andersson (S) och civilminister Ardalan Shekarabi (S) vill lösa är det finansieringsgap som uppstår i välfärden då en stor del av befolkningen blir allt äldre. Mer än några vaga idéer om arbetsmiljö, digitalisering och styrning hade dock inte statsråden. I stället överlämnas uppdraget till en välfärdskommission, dit företrädare för kommuner, landsting och fackföreningar bjuds in. Arbetet inleds under hösten och ska redovisas senast i december 2021.

Problembilden med en åldrande befolkning och fokus på välfärden är högst rimlig, och det är mycket möjligt att samverkan genom en kommission kan göra arbetet lättare. Förslaget verkar dock högst ogenomtänkt och väcker flera frågor om utformningen. Varför är till exempel inte företrädare för privata företag inom välfärden inbjudna till kommissionen? Företagen är trots allt en gigantisk bit av välfärdspusslet. Och varför ska så lång tid ägnas åt att enbart diskutera ett problem som vi känt till länge och som Shekarabi på pressträffen beskrev som akut?

Nog är det ironiskt att den nyhet under Almedalsveckan som faktiskt genomförs av regeringen har så många oklarheter. Det är dock ett försök av Socialdemokraterna att, om än under regeringsflagg, visa för väljarna att partiet inte bara administrerar januariöverenskommelsen.

Om Socialdemokraterna verkligen bryr sig om problemen i välfärdssektorn finns det dock enkla åtgärder som ligger nära till hands. En sådan är att dra tillbaka införandet av familjeveckan som enligt januariöverenskommelsen ska påbörjas under mandatperioden. Ytterligare betald ledighet för föräldrar, en stor del av den arbetande befolkningen, skulle dock vara katastrofal. Reformen inte bara kostar mycket, den ger även ytterligare bekymmer för den ansträngda personalsituationen inom välfärdsyrken.

Trots detta är familjeveckan en av de reformer som Magdalena Andersson framhäver då hon pressas om januariöverenskommelsen (SR 5/7). Samtidigt som det svider att exempelvis ta bort värnskatten vill Andersson upplysa besvikna väljare om att det minsann finns spår av S-politik i januariöverenskommelsen. I sann S-anda utökar partiet dessutom det problematiska samarbetet med LO, för att locka tillbaka väljare.

För många väljare är det dock just Socialdemokraternas politik som är problemet. Därför lär heller inte samarbetet med LO locka tillbaka särskilt många. Att göra mer av det som inte fungerar, fungerar helt enkelt inte.