Så var det över. Nyamko Sabuni blev vald till Liberalernas nya partiledare på det extrainsatta landsmötet under fredagen. Nu tar en större kamp vid, den om politiken och förtroendet. Även om Sabuni åtnjuter ett brett stöd ute i landet så vittnade valet om att partiet härbärgerar en inre splittring.

Stödet för den näst mest populäre kandidaten, Erik Ullenhag, var koncentrerat till distrikten i storstäderna. När valberedningens ordförande Olle Schmidt på landsmötet presenterade att en enig valberedning stod bakom Sabuni, var det för att hon då var den enda kvarvarande kandidaten. Innan Ullenhag kastade in handduken i tisdags hade han flera av ledamöterna bakom sig. Den politiska inriktningen som Ullenhag ville driva verkar även vara överrepresenterad i partistyrelsen. Det kan onekligen innebära ett begränsat svängrum för Sabuni när hon vill genomföra politiken som gjort henne populär ute i landet.

Genom uttalanden om mångkultur och begränsad invandring har Sabuni visat sig vara en modig realist i de flesta liberalers ögon, men retat upp den ”snälla” falangen. Även om enighet är viktigt för att partiet ska ha en chans att växa långsiktigt, så är det inte säkert att alla är villiga att sluta upp i ledet.

Att Sabuni ägnar en stor del av sitt första tal som partiledare åt att prata om just enighet bekräftar att slitningarna är kännbara. Hon poängterade att varken Johan Pehrsons eller Erik Ullenhags anhängare hade fel som röstade som de gjorde, de är duktiga ledarfigurer, men att partiet nu måste stå bakom henne.

Det råder en viss oklarhet runt Sabunis politiska inriktning. Tilliten till hennes motstånd mot identitetspolitik har varit stabil. Eller som Malcolm Kyeune konstaterade i Dagens Samhälle (28/6): ”Rollen som rasifierad kommer med krav på rätt åsikter”. Men att som nyvald konstatera att hon var den första svarta kvinnan vald till ordförande i Liberalerna, som om hennes hudfärg vore en ledaregenskap, kan möjligen tolkas som en anpassning till identitetsförespråkarna. Eller så är det blott en insikt om att identitet ändå spelar en viss roll.

Hon har även tagit ställning för att hålla fast vid Januariavtalet, något hon även tackade den avgående Björklund för att ha förhandlat fram. Dock förväntar sig nog många av hennes anhängare något annat.

Flera partiföreträdare menar att hon enbart säger sig stå bakom avtalet om regeringen hedrar sin del av det, och att man relativt lätt kan hitta brister i hur Socialdemokraterna väljer att följa upp vissa delar. Att punkter begravs i långdragna utredningar är ett exempel. För den nyvalde partiledaren blir uppgiften nu att hålla Socialdemokraterna till varje millimeter av det ingångna avtalet.

Man kan tänka sig att hon kommer att tillåta sig en mjuk start, för att känna in partiet uppifrån och få även de stora distrikten med sig. Men i den senaste mätningen hamnade Liberalerna på 3,6 procent (SVT/Novus). Startsträckan för ett parti i opinionskris är inte lång.