Insändare Det går ett rykte om att man måste köra 16 000 mil med en elbil för att kompensera det koldioxidutsläpp som genererades när elbilen byggdes. 16 000 tusen mil, det är ganska mycket. Om man tänker sig att batteriet måste bytas efter 16 000–20 000 mil får man ju börja på en ny 16 000-milafärd för att kompensera för det nya batteriet.

Kan det vara så? Nej, i så fall skulle det vara helt meningslöst att överhuvudtaget tillverka en enda elbil för att minska koldioxidutsläppen. Det är faktiskt så här att när man beräknade koldioxsidutsläppen vid batteritillverkningen så räknade man på kolkraftsel från Asien. Skulle man beräkna på förnybar el eller vattenkraftsel eller kärnkraftsel så blir koldioxidutsläppet minimalt. Detta enligt en talesperson på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Praktiskt taget varenda biltillverkare har en elbil som kommer att lanseras inom kort. Tror de på ovanstående att det går åt så mycket koldioxid. Knappast. Däremot har jag hört en del bilförsäljare som hävdar med enfas denna ståndpunkt. Hur kommer det sig?

I en artikel hävdas det att metallen kobolt är så begränsad att det bara går att tillverka några hundra millioner batterier sen är den metallen slut. Enligt samma artikel finns det bara en koboltgruva i världen och den finns i Kongo och är numera uppköpt av Kina. Det är ju också helt fel att Kongo har den enda gruvan.

Sverige har minst tre platser där det finns kobolt. Kobolt är en metall som finns i koppar och nickelgruvor. Det är alltså en metall som följer med vid annan brytning. Finland har en koboltgruva, även Frankrike bryter kobolt. Kort sagt det finns kobolt lite överallt.

Ett par batterifabriker skall byggas i Sverige, dessa har förmodligen klart för sig att kobolt finns att tillgå. Om nu metallen kobolt i en framtid skulle ta slut så finns ju den tekniska utvecklingen som med säkerhet kommer att klara ut de hela med annan typ av batterier, de finns redan i utvecklingsstadier.

I en annan artikel hävdas det att för någon miljard år sedan helt plötsligt hände att koldioxiden försvann från atmosfären. Man vet inte hur det gick till och inte hur koldioxiden hade kommit dit en gång i tiden. Men då inträffade en istid. Slutsats; det kanske skall finnas lite koldioxid i atmosfären?

Hur kommer det sig att det florerar så mycket negativism när det gäller elbilar. Ja, det är inte så svårt att förstå: vi har de oljeproducerande länderna, de har oerhört starka intressen att försvara. Förre oljeministern Shejk Yamani, i Saudiarabien, dubblerade oljepriset i början på 70-talet med motiveringen att vi inte kan sälja ut vår olja till lågpris. Vi måste investera i landet, i annat fall får vi sätta oss på kamelryggen när oljan tar slut. Detta blev orsaken till den stora oljekrisen på 70-talet.

Oljan är inte slut än men de kommer att med näbbar och klor försöka förhindra att elbilarna tar över helt. Det finns även andra starka intressen, biltillverkarnas drivlinor, där stora investeringar finns. Därför kan man misstänka att sådana här artiklar har sitt ursprung i de länder som har något att försvara.

I Norge, under det första kvartalet i år, var de bilar som registrerades, nära 50 procent elbilar. Vem kunde tro det för fem–sex år sedan, och hur blir det om kanske tio år. Vad gör Shejk Yamani om tio år, sitter han på kamelryggen eller har han investerat tillräckligt så han kan köra sin eldriva Rolls Royce?