Yahai ihaa iiiiii, ljöd en hes röst samtidigt som jag hörde trummors rytmiska dunkande. Det var som om någon i min närhet sa att musik från Kroczodan är den bästa. Dunk, dunk, dunk.

RIIIIIING! Jag ryckte till och vaknade alldeles svettig. Väckarklockan ringde. Jag sträckte ut min arm och slängde handen på klockan för att få den att sluta att tjuta. Långt där borta hörde jag farmor nynna i köket.

Jag satte mig upp och drog på mig morgonrocken och tofflorna. Jag hasade nerför trappan och gick in i köket. Doften av ägg och bönor välde in i näsborrarna och jag kände att hungern letade in i mig.

– Nej! Jag har glömt att köpa bacon sa farmor. Älskling, jag springer över till affären och handlar lite bacon. Ingen engelsk frukost utan bacon, skrattade farmor.

Jag nickade sakta, medan jag kände hur min mage kurrade ikapp med köksfläktens surrande.

– Farmor, har du hört talas om Kroczodan?

– Jaså, har du hittat min skiva?

– Din skiva? Undrade jag förvånat. Finns det något som heter så?

– Ja absolut. När jag var ung och reste till Peru så träffade jag på en indianstam som sjöng och spelade på trummor. Kroczodans schamaner är välkända i Sydamerika för deras rytmiska sjungande. Jag kunde inte låta bli att köpa en skiva av dem efter jag hört deras speciella sång. Vänta lite så ska jag plocka fram den innan jag springer till affären.

Farmor skyndade in i vardagsrummet och rafsade runt bland sina gamla vinylskivor och drog fram ett fodral som var väldigt slitet. Jag kunde knappt se vad det föreställde.

– Här har du! Du kan ju sätta på skivan och lyssna lite tills jag är tillbaka.

– Tack.

Jag traskade mot den gamla stereon och satte på nålen mot skivan. Det raspade och raspade innan trummornas dunkande satte igång. Jag ryckte till. Men det låter ju precis som från min dröm! Känslan av dunket i kroppen gjorde så mitt hjärta tickade snabbare. Jag började känna mig lite yr. Sedan en hes stämma sakta sjungande.

– Yahai ihaa iiiiii. Ooohhiiiiia

Jag kände hur det svartnade för mina ögon och väggarna som sakta snurrade runt, runt.

Jag kämpade med att få upp ögonlocken. Jag såg ett par suddiga ben. Jag fokuserade ögonen för att se bättre. Farmors svarta byrås ben. Jag låg på golvet. Vad var det under byrån? Jag kunde se en liten öppning i tapeten. Det såg ut som om det vore en lönndörr bakom byrån. Jag ålade mig framåt mot byrån. Satte mig upp och tog tag i byrån och drog den från väggen. Det var en liten dörr där i väggen, precis som öppningen till grunden på sommartorpet. Går den att öppna? Jag pressade in mina fingrar i öppningen och drog allt vad jag orkade. Den satt fast men jag kunde känna att dörren rörde sig millimeter för millimeter. Till slut var den öppen. På andra sidan fanns ett stort rum! Jag pressade mig igenom öppningen. Men vad konstigt! Rummet såg nästan precis ut som farmors vardagsrum, bara lite mörkare och där den svarta byrån stod, var det istället en krukväxt som jag var tvungen att flytta på för att kunna komma igenom helt och hållet.

Förvånad gick jag in i köket och såg att där höll det också på att lagas frukost. Vad händer? Efter lite funderande så kom jag fram till att detta hus är spegelvänt jämfört med farmors hus i min värld. Glatt överraskad tänkte jag att om det är som farmors hus fast spegelvänt så måste jag ha ett rum här också! Jag sprang uppför trappan med morgonrocken fladdrande efter mig. Där är dörren! RIIIING hörde det bakom dörren. Jaså till och med väckarklockan låter som min klocka tänkte jag och tog tag i dörrhandtaget. Jag blev förvånad när dörren öppnade sig och där stod jag! Alltså, ett annat jag! Jag blev lika förvånad som jag!

Vi står och tittar på varandra. Jag ser att ovanför min kompis högra öga finns ett litet ärr, knappt synligt då ögonbrynets hår döljer det. Jag rörde vid mitt eget vänstra ögonbryn där jag hade mitt ärr efter att jag trillat av gungan som liten och snubblade på en sten.

Min blick glider förbi mig själv och jag ser mitt rum. Rummet har en mörkare blå färg på väggarna och hyllan mot väggen är mörkbrun, inte ljusblå väggar och furuhylla som därhemma. Vi har samma böcker och samma krukväxter. Våra kläder ligger slängda på mattan som ligger mitt på golvet. Ingen skillnad där! Skrivbordet och lampan står på samma ställe, även sängen. Men vad är det för svarta små saker som hoppar runt på bordet? När jag går in i rummet och går närmare så ser jag att det är svarta flugor som jag har dragit av vingarna. Utan vingar har flugorna svårt att röra sig så det hoppar runt på bordet.

I några glasburkar ligger delar av djur och i rummet finns en lukt som av döda djur. Jag backar sakta tillbaka genom dörröppningen och stirrar på mig själv. Skada och döda djur? Gör jag sådant? Jag springer nerför trappan med mig själv i hälarna. In i vardagsrummet och ner på golvet för att pressa mig igenom den lilla dörröppningen. Jag hör hur jag själv springer in i köket, rafsar runt i lådan med knivar och hör hur jag kommer in i vardagsrummet medan jag pressar och pressar mig själv genom öppningen.

– Ahhhhhhhh, skriker jag högt när jag känner smärtan i benet. Dimmigt. Dimman försvann och det blev svart.

– Gubben lilla, hur mår du?

Jag vaknar till och blickar upp mot farmors oroliga ansikte. Hon håller mitt ansikte mellan sina händer som för att få kontakt med mig. Mina händer stryker mig själv nerför benet där smärtan sprider ut sig.

Ojdå, har du ont där? Jag var tvungen att sticka dig några gånger innan jag hittade rätt, ursäktade sig farmor. Din diabetes spruta är så svår och jag är inte så van hur den fungerar. Jag hittade dig på golvet avsvimmad.

Fortfarande hörde jag skivan och trummornas dunkande i huvudet.

– Kroczodan, hörde jag mig själv mumla

Jadu den musiken kan få vissa känsliga människor att hamna i trans. Och med ditt låga blodsocker hamnade du nog i en annan värld, sa farmor skämtsamt. Ryktet gick att man hamnar i kontakt med sitt andra jag.

Du skulle bara veta tänkte jag. Sedan funderade jag medan jag låg på golvet och återhämtade mig. Mitt andra jag! Har alla en dålig, elak och ond sida?