– Jag klarar nog inte av att sitta still, skrattar Emil Carlberg.

Tidigare studerade Emil till ingenjör på Chalmers när han bestämde sig för att ge sig ut på USA-resan 2013. Först trodde han att han bara behövde få äventyret ur kroppen för att sedan kunna fokusera på studierna. Snabbt förstod han att han resten av livet skulle fortsätta äventyra och utmana sig själv.

Emil kommer ursprungligen från Göteborg men har släkt i Grillby. Här har han spenderat långa somrar och mysiga julaftnar. Idag bor han i Grillby när han pendlar in till sina studier till webbkommunikatör i Stockholm. En utbildning han sökt sig till – inspirerad av sina egna äventyr och de dörrar de öppnat.

Artikelbild

| Möte. När Emil var i staden Arusha upplevde han att turister bodde på lyxhotell som stod som fästningar och borgar. "De upplevde ingenting. När jag är ute vill jag möta världen och jag är väldigt glad att vi fick en möjlighet at bo och leva med Massajerna", säger han.

– Genom mina resor har jag fått möjlighet att träffa många människor – journalister och folk inom PR – jag fick upp ögonen för branschen. Det är väldigt inspirerande att se hur en resa kan påverka så mycket.

Efter USA tog hans rastlösa själ honom till Nya Zeeland där han vandrade genom miljöerna där Sagan om ringen spelades in – en vandring genom Tolkiens teater. Efter det överlevde han på en öde ö i Karibien och på en obebodd kobbe utanför Orust i vintertid – ständigt jagandes både det inre och yttre äventyret.

– Alla mina resor och äventyr innehåller kontraster. Cykla, vandra eller bara vara stilla och fokusera på överlevnad – inget äventyr ska vara det andra likt.

De psykiska förberedelserna kretsar kring hans längtan efter mer. De fysiska förberedelserna är ren och skär hård träning. När han var 16 år började han träna Military Fitness – militärträning utan vapen.

Artikelbild

| Favoritboken. Emil högläser ur Dan Buthler och Dag Öhrlunds "En nästan vanlig man".

– Det är som ett äventyr i vardagen. Man kastar sig ner i smutsigt och kallt vatten, springer över hinder och pressar sig till gränsen! När jag hade deltagit i VM i hinderbana i USA 2015 trodde jag att jag hade gjort det jobbigaste man kunde göra men det går alltid att finna något mer, förklarar han.

Längtan bort är stark men Emil berättar ödmjukt att längtan hem till något säkert är en minst lika stor drivkraft.

Artikelbild

| Valllning. Emil och vännen Kristoffer vallar boskap genom den serengetiska torra terrängen. "Man lever bara för nuet vilket är väldigt ovant i början", berättar Emil.

– Just den säkerheten – att kunna komma hem till något gör att jag kan fortsätta pressa mig och se vart mina gränser är.

Hans senaste äventyr tog honom till Tanzania. Först utforskade han och några vänner staden Arusha. De levde med en familj och upplevde stadslivet första hand.

Artikelbild

| Vänskap. Emil och hans vänner spenderade en vecka i Massaj-byn och togs upp i gemenskapen. "Det var oerhört lärorikt att träffa dem och vi är välkomna tillbaka", säger Emil.

– Samtidigt som vi upplevde staden fick vi även se ett lyxhotell som var som en fästning där turisterna levde – de var helt åtskilda från de andra människorna som bodde där – de upplevde inte världen vilket jag vill göra när jag är ute, säger Emil och fortsätter berätta om sitt äventyr på den serengetiska savannen.

Massajerna är ett nomadisk folkslag som lever i ett område som sträcker sig mellan Kenya och Tanzania. Genom kontakter fick Emil och hans vänner möjlighet att bo och leva i en massajisk by.

– Det var fantastiskt att se hur de tog in oss i gemenskapen. Vardagens måsten löstes upp – man är van att ha tider att passa och ständigt söka nya mål men där levde man bara för dagen.

Emil fick valla boskap, bygga sin egen hydda och genomgå ett mandomsprov – under flera timmars tid gå flera mil utan mat och vatten i gassande värme.

– Där var man så nära verkligheten. Det var väldigt jobbigt eftersom det var något helt annat men oerhört lärorikt att få träffa dem. Vi lärde känna varandra och jag kallades för "Mzungu masai" – den vita massajen – och är välkommen tillbaka, avslutar Emil.