Insändare Jag brukar regelbundet besöka den fantastiskt fina Lunchmusiken i Vårfrukyrkan. Det fungerar oftast alldeles utmärkt och är ett av de få kulturarrangemang som jag kan besöka trots att jag har mitt dolda funktionshinder. Jag är överkänslig mot kemikalier, det gäller även parfym som finns i alla parfymerade produkter. Det syns inte, men det hörs när jag får en reaktion och när jag drabbas så kan jag må riktigt dåligt.

För ett par veckor sen satt vi som vanligt längst fram i kyrkan. Det var bra med folk, men inte fullsatt. På stolen bredvid mig står vår kaffebricka. ” Är det upptaget här?” Nej, men jag är väldigt känslig för parfym, blev mitt svar. ”Ja det har vi inte! Bara tvål.” Det tog inte många minuter innan min reaktion började. Blir hes, hostar och reagerar i magen. Då talar jag om att detta går inget bra. Garderade in med en fråga om det kan vara rök jag reagerar på. ”Nej, verkligen inte.” OK.

Vi satt där först! Jag reagerade på dina parfymerade produkter (är övertygad att det står parfym på ett antal innehållsförteckningar). Är det jag eller du som ska byta plats? Nästa gång är det inte jag! Nästa gång får min bricka stå kvar som en trygghetszon. Detta kommer troligen inte att hända just mellan dig och mig igen, men tänker att jag skriver detta för att fler ska förstå att det kan finnas en anledning till att en bricka får stå kvar på en stol, för att skapa en frizon för den som sitter bredvid.